nattanami

Då var Julen över för den här gången.
Snart Nyår och aldrig har jag någonsin längtat så mycket
efter det nya året som jag gör nu, hjärtligt välkommen år 2011.

Igår var det Juldagen.
Jag jobbade till 15.00 sen bar det av till Svärföräldrarna för
Julafton nummer 2.
Hade jätte mysigt med en massa skratt och god mat i
glada vänners sällskap.
När klockan började bli sent bestämde Vi Oss för att avsluta
Julfirandet med en tripp till Pluto.
Hade trevligt med mitt sällskap hela kvällen lång, men
min omgivning var inte vad jag minns den som från förr.
Människor omkring mej härrjade, skrek, hoppade, sydde, tjafsade,
slängde drinkar på varann och var allmänt otrevliga mot
varann och mot folk dem heller inte känner.
Kändes som om jag befann mej på ett folbollsderby mellan dem
största rivalerna i Allsvenskan.
Flera gånger under kvällen påpekade jag att Fotbollshulliganer är
som änglar i jämförelse med folk på krogen.
Klockan gick och jag såg hur kön växte till garderoben där
jag hängt in min jacka, tänkte för mej själv att jag ALDRIG kommer att
komma hem om jag inte går nu.
Kikade på klockan, 01:22 och det var nu dax att gå.
Frågade mitt sällskap om någon ville åka tillsammans med mej, men dem
ville stanna en stund till.
Vi vinkade av varann och jag ställde mej i den långa kön mot garderoben.
Helt plötsligt började folk knuffas omkring mej, jag kikade upp från mobilen
för att se vad som pågick och PANG sa det bara !!
Blir träffade av en skalle och faller mot golvet.
Kvicknar till och kommer upp på benen igen.
Ser inget bara ett starkt vitt sken som efter en stund blir till
ett mörker innan jag återfår min syn.
Hinner tänka en massa, blöder jag, är min läpp sprucken, har jag
ont någon annanstans, vad hände, var det en olyckshändelse eller
var det någon som ville mej nå illa?
Känner hur det blir blött i ansiktet, håller mej för näsan och tittar sedan på mina händer.
Näsblod.
Känner hur läpparna börjar värka, känner efter med tungan, AJ !! Båda läpparna är
spruckna.
Försöker ta mej igenom folkmassan bara för att komma ut.
- Ursäkta, släppa förbi mej, ursäkta kan jag få komma fram?
Ingen bryr sig.
Nu rinner det inte längre ur min näsa, nu forssar det en massa blod både
ur näsa och mun.
- Ursäka, kan jag få komma förbi ?
Ingen varken ser eller hör.
Jag börjar tränga mej fram och får en massa armbågar och kommentarer efter mej.
Kommentarer som får mej helt chockad.
- Se dej för !!
- Ställ dej i kö som alla andra !!
- Hallå !! Knuffas inte !!
- Vad är ditt problem !?
- Passa dej, Du blöder ner mej !!
- Akta jag vill inte ha något blod på mina kläder !!
När jag äntligen lyckats att mej igenom folkmassan letar jag reda på
min mobil för att ringa efter hjälp.
Det är nu det brister för mej.
Jag blöder som FAN, har ont, är helt ensam och ingen hjälper mej.
INGEN !!
Folk ställer sig och tittar på mej.
- ÅH !! Herregud !! Titta på henne hon blöder som fan !!
- SHIIIT !! Va mycket blod !!
Men fortfarande ingen hjälp.
Jag börjar gråta.
Jag gråter inte för att jag har ont eller för att jag inte
får bukt på blodet, utan jag gråter för det här samhället.
Jag gråter för att jag verkligen behöver hjälp och INGEN bryr sig.
Det gjorde så ont att se hur människor verkligen är och
hur lite andra människor betyder för dem, hur lite
man är värd.
Säg mej en sak, hade jag bara otur igår eller är det så här dagens
samhälle verkligen ser ut ?
Är det så här folk vill leva ?
Är det så här folk vill ha det ?
Är det så här man ska behöva känna om man någon gång
hamnar i knipa ?
Ska man behöva vara orolig för att hamna i knipa ?
Jag trodde helt ärligt att människan var mer omtänksam när
det verkligen gäller....
Jag är besviken och ledsen även idag.
Min Älsknligen kom till Pluto och tog mej hem, men först åkte Vi förbi
akutan för att ta en titt på näsan.
Tur att man jobbar på Sjukhuset.
Tar mej in till min avdelning och en doktor tittar på näsan.
Doktorns utlåtande, din näsa är mycket sne och
kan mycket väl vara bruten, en kirurg måste kolla på den.
Tar mej till kirurgakuten på egenhand, får beskedet att
ingen kommer att titta på den idag då den är så pass
svullen som den är.
Åk nu hem och kom tillbaka imorgon, svarar han.
Jag har ännu inte varit där, men kommer heller inte
ta mej dit.
Jag vet att man inget gör med en bruten näsa om det
inte finns några lösa fragment som ligger fel.
Vi åkte hem.

Idag har jag ont i huvudet, ögonen, mina framtänder, men
mest av allt i munnen och näsan såklart.
Imorgon jobbar jag, ska be någon kika på min näsa då.

Tack min Söta Shee, Du kom som en Hjälte på din
vita häst med en bunt papper i handen då jag verkligen behövde det och
en lugnande famn <3
Måste också passa på att säga att det kom fram en tjej till mej
som tog min garderobslapp och hämtade ut min jacka åt mej.
Stort tack även till henne.
Tänk om fler var som ovan nämnda....